Övergiven
Dagen började så fel det bara kunde bli! Vi gick upp och allt var som vanligt. Det tryckte väl på en del, men man brukar komma ut snabbt i den här familjen bara man kommer upp. Sätter mig så duktigt på dörrmattan (brukar vara bästa sättet att få ett koppel på sig). Matte kopplar Enya och ropar på Felix att följa med, tittar på mig och säger stanna. STANNA?! Va ska inte jag få följa med?! Dörren stängdes igen och där stod jag! Ensam och övergiven! I ren förtvivlan hittade jag x antal skor/tofflor/flipflop, jag fann även en massa härligt luktande träningskläder som tillhör mattes lillasyster. Drog med mig så mycket som möjligt till min madrass på hallgolvet och låg där och kände mig ledsen. :( |
Kommentarer:
Trackback