Massor har hänt
Jag vet att jag är dålig på att uppdatera, men jag skyller som vanligt på matte. Jag ska försöka dra allt som hänt den senaste tiden iaf, men jag missar säkert något :P
Det hela började väl redan den 10/7 då den feta grannkärringen helt utan anledning bara flög på mig. Vi skulle bara snabbkissa för matte var stressad och hade bråttom kände jag. Så jag och Felix skötte oss som vanligt exemplariskt (eller nja Felix gör väl inte det så ofta, men just då gjorde han faktiskt det) och så såg vi den feta grannkärringen på avstånd. Sen helt plötsligt kom hon farandes i farlig fart mot mig och utan att hälsa eller nåt försökte hon bita mig. Jag fredade mig så gott jag kunde, men ni ska veta att hon är stor och fet! Det är inte lätt för en annan som är så smal och snygg att värja sig från feta tanter! Felix hejade på och försökte bita kärringen så gott det går med en mun stod som en mygga, men stödet var ju skönt iaf. Efter ett j-vla tumult fick iaf matte och kärringens matte fatt på henne och jag kunde gå därifrån.
Det ömmade en hel del i kroppen ska ni veta, men jag kände mig mest arg på kärringen! Visst blir man lite osäker med. Varför flyger hon bara på en så? Jag hade ju inte gjort henne nånting!
Matte åkte bort över helgen och jag var med husse, vilket är helt ok tycker jag. På måndagen packades det och vi alla fick åka bil hela dagen (kändes det som iaf) innan vi äntligen kom fram till stugan! Jag älskar verkligen sommarstugan (eller gjorde iaf, nu är jag mer tveksam). Vid stugan fanns husses mamma, pappa, syrra, farmor och farfar, så det var mängder med människor som kunde gosa och leka med en. :)
Det dröjde dock inte länge förrän något obehagligt smög sig på. Jag vet inte riktigt vad det kom ifrån eller varför, men natten till onsdagen gick det inte att sova för det gjorde så ont. Matte verkade verkligen försöka få mig att sova och jag vill ju göra henne glad, men det gick inte. Jag hittade ingen bra sovställning hur mycket jag än testade olika ställningar. Det gjorde så ont och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. :( Nästa dag satte vi oss i bilen och åkte till en veterinär. Veterinärer brukar vara snälla, även om de alltid tycks envisas om att böja på mina framben även om matte säger att jag inte vill. Denna lät bli mina framben, men aj vad ont det gjorde när han kände på min hals! Jag är ingen vekling ska ni veta! Jag gnäller inte i första taget, utan när jag säger att det gör ont, gör det ONT! Veterinären gav mig en spruta, som han sa skulle göra väldigt ont, men den kändes ju knappt i jämförelse. Sen minns jag inte så mycket mer än att jag blev glad när matte kom och hämtade mig.
Matte började sen stoppa i mig massa tabletter varje dag, men efter en tid gjorde det ont att svälja de hårda sakerna. Då började hon smeta in dem i hummer- & krabbost på tub. Så ett tips till alla som har mattar/hussar som envisas att stoppa i er äckliga saker, säg att det gör ont och att ni vill ha tubost! ;) Iaf, det gjorde bara mer och mer ont och hela stället kring och i stugan blev läskigt då man aldrig visste när det skulle göra ont igen! Efter ett tag insåg jag att ändå bra stället att vara på var bilen, så då parkerade jag mig där tills vi så småningom åkte hem. :)
Idag släpade matte med mig till veterinären igen och nu funderar jag allvarligt på att omplacera henne! De där veterinärerna är riktiga djurplågare och matte lämnade mig där utan att bry sig det minsta!! De har klämt och kännt, böjt och slitit utan att bry sig det minsta att jag inte vill! Jag är öm i hela käken nu ska ni veta!!
Sen när matte väl kommer så berättar de att de inte vet vad som felar! Allt det där i ONÖDAN ju! Min underkäke går att flytta ca 1 cm åt höger, men annars hade de inte hittat nåt, trots flera röntgenplåtar och massor av inblandade veterinärer. Man kan ju undra vad de gör där då :P Som om jag inte hade haft det jobbigt nog tyckte matte att ett blodprov kunde vara en bra ide! Men då sa jag ifrån! Ingen äcklig veterinär i min närhet!! Så vad gör dem då tror ni?! Jo de ger matte en munkorg och går iväg. Dum som jag var trodde jag att jag kunde lita på matte och att vi skulle smita ut, men oj så fel jag hade! På med munkorgen och sen så höll hon fast mig trots att jag morrade och stretade emot allt vad jag orkade för att slippa lämna blod! Tydligen visade blodprovet på en muskelinflamation och ingen infektion, men I DONT CARE! Jag ville ju bara bli av med det onda!
När de hade plågat klart mig blev ordinationerna att fortsätta med det jag redan käkar i pillerväg! Hade vi inte bara kunnat skita i denna dagen då?!
Det hela började väl redan den 10/7 då den feta grannkärringen helt utan anledning bara flög på mig. Vi skulle bara snabbkissa för matte var stressad och hade bråttom kände jag. Så jag och Felix skötte oss som vanligt exemplariskt (eller nja Felix gör väl inte det så ofta, men just då gjorde han faktiskt det) och så såg vi den feta grannkärringen på avstånd. Sen helt plötsligt kom hon farandes i farlig fart mot mig och utan att hälsa eller nåt försökte hon bita mig. Jag fredade mig så gott jag kunde, men ni ska veta att hon är stor och fet! Det är inte lätt för en annan som är så smal och snygg att värja sig från feta tanter! Felix hejade på och försökte bita kärringen så gott det går med en mun stod som en mygga, men stödet var ju skönt iaf. Efter ett j-vla tumult fick iaf matte och kärringens matte fatt på henne och jag kunde gå därifrån.
Det ömmade en hel del i kroppen ska ni veta, men jag kände mig mest arg på kärringen! Visst blir man lite osäker med. Varför flyger hon bara på en så? Jag hade ju inte gjort henne nånting!
Matte åkte bort över helgen och jag var med husse, vilket är helt ok tycker jag. På måndagen packades det och vi alla fick åka bil hela dagen (kändes det som iaf) innan vi äntligen kom fram till stugan! Jag älskar verkligen sommarstugan (eller gjorde iaf, nu är jag mer tveksam). Vid stugan fanns husses mamma, pappa, syrra, farmor och farfar, så det var mängder med människor som kunde gosa och leka med en. :)
Det dröjde dock inte länge förrän något obehagligt smög sig på. Jag vet inte riktigt vad det kom ifrån eller varför, men natten till onsdagen gick det inte att sova för det gjorde så ont. Matte verkade verkligen försöka få mig att sova och jag vill ju göra henne glad, men det gick inte. Jag hittade ingen bra sovställning hur mycket jag än testade olika ställningar. Det gjorde så ont och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. :( Nästa dag satte vi oss i bilen och åkte till en veterinär. Veterinärer brukar vara snälla, även om de alltid tycks envisas om att böja på mina framben även om matte säger att jag inte vill. Denna lät bli mina framben, men aj vad ont det gjorde när han kände på min hals! Jag är ingen vekling ska ni veta! Jag gnäller inte i första taget, utan när jag säger att det gör ont, gör det ONT! Veterinären gav mig en spruta, som han sa skulle göra väldigt ont, men den kändes ju knappt i jämförelse. Sen minns jag inte så mycket mer än att jag blev glad när matte kom och hämtade mig.
Matte började sen stoppa i mig massa tabletter varje dag, men efter en tid gjorde det ont att svälja de hårda sakerna. Då började hon smeta in dem i hummer- & krabbost på tub. Så ett tips till alla som har mattar/hussar som envisas att stoppa i er äckliga saker, säg att det gör ont och att ni vill ha tubost! ;) Iaf, det gjorde bara mer och mer ont och hela stället kring och i stugan blev läskigt då man aldrig visste när det skulle göra ont igen! Efter ett tag insåg jag att ändå bra stället att vara på var bilen, så då parkerade jag mig där tills vi så småningom åkte hem. :)
Idag släpade matte med mig till veterinären igen och nu funderar jag allvarligt på att omplacera henne! De där veterinärerna är riktiga djurplågare och matte lämnade mig där utan att bry sig det minsta!! De har klämt och kännt, böjt och slitit utan att bry sig det minsta att jag inte vill! Jag är öm i hela käken nu ska ni veta!!
Sen när matte väl kommer så berättar de att de inte vet vad som felar! Allt det där i ONÖDAN ju! Min underkäke går att flytta ca 1 cm åt höger, men annars hade de inte hittat nåt, trots flera röntgenplåtar och massor av inblandade veterinärer. Man kan ju undra vad de gör där då :P Som om jag inte hade haft det jobbigt nog tyckte matte att ett blodprov kunde vara en bra ide! Men då sa jag ifrån! Ingen äcklig veterinär i min närhet!! Så vad gör dem då tror ni?! Jo de ger matte en munkorg och går iväg. Dum som jag var trodde jag att jag kunde lita på matte och att vi skulle smita ut, men oj så fel jag hade! På med munkorgen och sen så höll hon fast mig trots att jag morrade och stretade emot allt vad jag orkade för att slippa lämna blod! Tydligen visade blodprovet på en muskelinflamation och ingen infektion, men I DONT CARE! Jag ville ju bara bli av med det onda!
När de hade plågat klart mig blev ordinationerna att fortsätta med det jag redan käkar i pillerväg! Hade vi inte bara kunnat skita i denna dagen då?!